Nattlig kreativetet är lika med verklighetsflykt.
Efter att jag började mitt sommarjobb i kommunen har mina kvälls- och morgonrutiner förändrats ganska drastiskt, numera sitter jag vaken till tolvslaget, ibland längre. Tidigare sov jag då, jag uppskattar båda delarna. Sova tidigt, sova sent.
Men! Det finns en underbar charm och något harmoniskt över att sitta här vid datorn, nu är inte klockan så mycket, men hade det varit senare hade det varit knäpptyst här och jag hade suttit och filosoferat, fantiserat, allt möjligt som man har möjlighet till när det ät totalt lugn som råder.
Det känns lite som att jag försvarar mig när jag känner att jag måste lägga till att jag älskar människor och sällskap, att jag inte har något emot att umgås med människor. Så ni vet!
Fantasin känns så väldigt mycket starkare bara när nattens timmar flyter på och man fortfarande är vid medvetande, jag kan fantisera ihop hela historier, ibland ligger jag i sängen och tänker på saker och kommer så finurliga och helt fantastiska meningar som senare byggs ihop till, jag vet inte, dikter? historier? så jag måste tända lampan, ta en penna och skriver ner allt på papper.
För man befinner sig i något mellanting mellan verklighet och dröm. Allt är som bäst då! Hade det varit dag och solen stått högt på himlen hade jag aldrig hittat på dom sakerna. Det krävs nattlig harmoni och allt det där natur-romantiska krafset som beskrivs i äldre böcker för att man ska få fart på fantasin.
Som bäst, när jag sitter vid min mammas köksbord kan jag dagdrömma ihop något halvroligt, något i stil med att livet borde vara annorlunda. Att mitt rum i gillestugan borde vara fyllt med vatten och inget kan läcka ut någonstans så det alltid är fyllt upp till trappan, så jag kan dyka ner och simma omkring bland mina saker, sätta mig i soffan och spela tv-spel under vatten.
Det är på dagen, det går inte lika bra då. Det är fint att vara en nattuggla ibland.
Ps(?) Jag skrev två läsare i förra inlägget, märkligt att det dubblades efter jag skrev. Fyra läsare. Det är spännande att ha fyra stycken, lite personligt, som en mysig liten grupp som läser böcker tillsammans.
Fortsätt att läsa, så jag kan se mina 4 dagliga läsare i statistiken.
Men! Det finns en underbar charm och något harmoniskt över att sitta här vid datorn, nu är inte klockan så mycket, men hade det varit senare hade det varit knäpptyst här och jag hade suttit och filosoferat, fantiserat, allt möjligt som man har möjlighet till när det ät totalt lugn som råder.
Det känns lite som att jag försvarar mig när jag känner att jag måste lägga till att jag älskar människor och sällskap, att jag inte har något emot att umgås med människor. Så ni vet!
Fantasin känns så väldigt mycket starkare bara när nattens timmar flyter på och man fortfarande är vid medvetande, jag kan fantisera ihop hela historier, ibland ligger jag i sängen och tänker på saker och kommer så finurliga och helt fantastiska meningar som senare byggs ihop till, jag vet inte, dikter? historier? så jag måste tända lampan, ta en penna och skriver ner allt på papper.
För man befinner sig i något mellanting mellan verklighet och dröm. Allt är som bäst då! Hade det varit dag och solen stått högt på himlen hade jag aldrig hittat på dom sakerna. Det krävs nattlig harmoni och allt det där natur-romantiska krafset som beskrivs i äldre böcker för att man ska få fart på fantasin.
Som bäst, när jag sitter vid min mammas köksbord kan jag dagdrömma ihop något halvroligt, något i stil med att livet borde vara annorlunda. Att mitt rum i gillestugan borde vara fyllt med vatten och inget kan läcka ut någonstans så det alltid är fyllt upp till trappan, så jag kan dyka ner och simma omkring bland mina saker, sätta mig i soffan och spela tv-spel under vatten.
Det är på dagen, det går inte lika bra då. Det är fint att vara en nattuggla ibland.
Ps(?) Jag skrev två läsare i förra inlägget, märkligt att det dubblades efter jag skrev. Fyra läsare. Det är spännande att ha fyra stycken, lite personligt, som en mysig liten grupp som läser böcker tillsammans.
Fortsätt att läsa, så jag kan se mina 4 dagliga läsare i statistiken.
En läsare, två läsare.
Det var en månad sedan jag skrev sist, det känns som det var en evighet sedan. Lite trist med tanke på att jag fick reda på att Gunilla (Pappas fru) läst min blogg, helt plötsligt slutade mina ord flöda och den här platsen vissnade och dog. Det kanske är på tiden att jag börjar skriva igen!
En anledning till att jag slutade skriva kan ju bero på att jag har jobbat fruktansvärt mycket den senaste månaden, eller hela sommaren för den delen. Mer än heltid i juli, det knäcker mig lite. Nu har jag vanligt med jobb igen och det är ju trevligt för då kan jag ägna mer tid till allt jag vill ägna tid åt.
Som t ex att umgås med min älskade Sandra! Det är ju prioritet, inte prioriterar jag andra intressen över det. Det hade vart elakt! Som att spela tv-spel hela dagarna och inte bry mig om något annat.
Jag vet inte om jag nämnt det men jag har köpt ett Nintendo Dsi, gav ju mitt gamla Ds till min lillebror. Jag fick med Zelda, spirits tracks. Så det har jag spelat en del, börjar närma mig slutet på det. Som vanligt när jag närmar mig slut på spel så avbryter jag mitt i storyn och börjar med sidouppdrag, sen tröttnar jag på det för det är så enformig så lägger jag ifrån mig spelet på obestämd tid för att aldrig spela färdigt det.
It's a classic!
En anledning till att jag slutade skriva kan ju bero på att jag har jobbat fruktansvärt mycket den senaste månaden, eller hela sommaren för den delen. Mer än heltid i juli, det knäcker mig lite. Nu har jag vanligt med jobb igen och det är ju trevligt för då kan jag ägna mer tid till allt jag vill ägna tid åt.
Som t ex att umgås med min älskade Sandra! Det är ju prioritet, inte prioriterar jag andra intressen över det. Det hade vart elakt! Som att spela tv-spel hela dagarna och inte bry mig om något annat.
Jag vet inte om jag nämnt det men jag har köpt ett Nintendo Dsi, gav ju mitt gamla Ds till min lillebror. Jag fick med Zelda, spirits tracks. Så det har jag spelat en del, börjar närma mig slutet på det. Som vanligt när jag närmar mig slut på spel så avbryter jag mitt i storyn och börjar med sidouppdrag, sen tröttnar jag på det för det är så enformig så lägger jag ifrån mig spelet på obestämd tid för att aldrig spela färdigt det.
It's a classic!
