Jag har Level att tacka!

För nästan en vecka sedan tvingade jag med Sandra till Maxi för att köpa ett nytt nummer av Level, för er som inte vet är det en (fruktansvärt välskriven och helt fantastisk) tv-spelstidning som dyker upp i hyllorna en gång i månaden. Nu har dom dock lanserat en helt ny tidning, Level retro. Första numret handlade om Nintendos första maskin och nu har lotten fallit på Super Nintendo!

Super Nintendo är för mig maskinen som nästan tog min tv-spels oskuld. Den maskinen jag slog fotsoldater sönder och samman med ett par enkla knapptryck på kontrollen, där jag följde Musse Pigg genom, för mig tillsynes, oändliga och livsfarliga miljöer med otäcka fiender.

Det var min morbror som introducerade mig för den här världen! Som jag idag är helt fast i och skulle ge mitt liv för!
Tillbaka till vart jag vill komma va?

Jag hade tidningen liggande jämte sängen flera dagar innan jag fick chansen att bläddra igenom den, bläddrar alltid igenom den och tittar på bilderna först för att se vad jag har som väntar mig. Nu först, för kanske en dag eller två sedan började jag läsa igenom artiklarna på allvar. Jag flög till Japan och levde i arkadhallarna, jag kunde nästan känna doften av svett från tonåringar i extas som för första gången skulle få uppleva något nytt, något helt revolutionerande. Något som hette Street Fighter II. Vi vet alla hur fantastiskt det är. Fighting-genrens uppvaknande.

Jag fick uppleva bilder från spel som legat slumrande långt bak i min hjärna som nu väckts på nytt!

Totalt förälskad i Super Nintendo och allt som hör till det börjar jag spela alla klassiska spel. I dag har jag spenderat en tid i Marios värld och fångat ägg från en rosa drake och som på något fruktansvärt sjukt vis spottar dom ur munnen mot mig, men istället får dom kastade tillbaka i ansiktet. Stackars rosett som hon har så fint knuten på huvudet, helt kletig av allt ägg blir den!

Nu sitter Peter jämte mig och svär åt trupper som vill hans stackars helikopter ont, jag pratar om inget annat spel än Desert Strike. Ni minns det säkert. Själv ska jag återgå till att slå luften ur Cloud Mans lungor! Han har lett sitt hånfulla leende åt Mega Man för sista gång!

Dr. Wily, here I come!

Kommentarer
Postat av: tajana

förstår inte

prenumererar på din blogg men dina inlägg kommer inte upp på bloggloving

2009-11-22 @ 23:36:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0