periodviskreativ.

Jag jobbade idag till klockan tre, efter det mötte jag upp med Peter. Vi gick till åkanten och träffade min far och hans fru för en öl, till och med två! Efter det tog jag tåget till Göteborg, till hem.

Sandra jobbar så jag har spenderat eftermiddagen med Sigge och faktiskt tittat på en film som jag har tänkt se i kanske en månad nu. A man from earth. Den handlar om en man som påstår sig ha levt i 14000 år och berättar om sitt liv för ett par människor som han lärt känna under dom tio åren han levt på en plats innan det är dags för honom att ge sig av igen, då människor börjar bli fundersamma på att han inte åldras.

Filmen i sig var rutten, dålig musik till scenerna. Okända (behöver inte vara negativt!) skådespelare som jag tyckte var relativt talanglösa och det sänkte hela filmen till botten.

Men! Sjävla idéen till filmen är helt fantastisk. Jag kunde se hela filmen för det var spännande att lyssna på vad han berättade och själv spekulera över hur ens världsbild skulle rubbas om det han säger är sanning.

Jag kom att fundera på en sak till när jag tittade på filmen, reflekterade lite över min reaktion på okända skådespelare osv. Varför katigoriserar jag filmen som en b-film bara för den inte håller samma standard som alla hundra hollywood-filmer som görs? Deras enorma budget tillåter dom att skapa scener med färgsättningar osv som tilltalar oss rent estetiskt. Som ett modé tilltalar oss en viss tid sedan byts det ut mot något annat och vi lär oss tycka om det också.

Det är värt att titta på lågbudget-filmer för att kunna uppleva bra idéer, tankesätt och udda handlingar som sätter igång fantasin inom mig. Det känns som jag dömmer en bok efter dess rygg, och att jag gjort fel.

Jag borde ge saker och ting en chans som jag normalt sett skulle ratat.