periodviskreativ.

Jag var på väg till min brevidgång tidigare idag och funderade på hur mängder av människor i vården pratar illa om varandra, både under arbetstid och på fritiden, timslånga telefonsamtal med det senaste dom fått höra osv. Nej, det är inte bara vården det här gäller, men jag tänkte specifikt på det området eftersom jag själv jobbar i det.

Det är osunt att prata som dom gör, man bär säkert på frön av förakt och överlägsenhet inom sig. Antagligen har ett träd av osäkerhet som slagit rot någonstans där med.

Självklart argumenterar jag med mig själv i huvudet om egentligen ingenting, tycker att dom är meningslösa som orkar ödsla energi på det. Ja ni kan tänka er själva alla åsikter jag säkert bar omkring på. Jag vet med mig att jag slösar minst lika mycket energi på att bry mig om hur dom beter sig och att det antagligen är helt poänglöst.

Det nästan värsta av allt är, att om jag hade kunnat avlägsna en portion av mitt medvetande från mig själv och på något vis trotsa fysikens lagar, vilket jag redan gjort om jag avlägsnat mitt medvetande från mig själv, och börja sväva kring mig själv också. Cirkulera kring min köttsliga representation av mig själv.

Sedan observera mitt sätt att vara, så skulle jag säkert vara likadan som dom jag precis beskrivit.

Helst av allt skulle jag vilja påstå att vi alla är hycklare, men jag vågar inte ta offentlig ställning.