Marvel vs Capcom.
Min första upplevelse inom fightingspels genren var antagligen street fighter II till super nintendo, jag säger antagligen för jag var ung ung då och kan ha provat på något annat fightingspel utan att minnas det. Nu när man kommit till åren så sviktar ju minnet ibland. Ja, jag är 80, inte 23.
Sen var det Tekken hemma hos Peter, som jag avskydde grymt mycket, för det var en av de mest motbjudande spelen jag mött, rent grafiskt vill säga. Efter det upptäckte jag Soul Calibur, som var djupt uppskattat tack vare att spelet erbjöd karaktärer med vapen att slåss med. Det älskade jag. Under det spelets tid myntades ett smeknamn till mig, samma knapp jonas. Jag var liten och kunde inte alla combos som min morbror och hans vänner hade tagit sig tid att lära sig, så jag satsade på att spela med Kilik, som står med en mega lång stav och kan ha kul på avstånd.
Jag fick min öppningsmatch mot min morbror, pepprade på två knappar och spöade livet ur honom rätt fort. Ni måste förstå hans frustration, att bli uppläxad av en liten pojk med ett arsenal av två knappar medan han hade alla möjliga vapen till förfogande tack vare hans memorerande av kombinations attacker. Det var tider det!
Fightingspel har dock aldrig hört till de roligare spelen jag spelat. Tycker det är alldeles för hektiskt. Jag spelar de mer lugnare spelen. Men efter att jag köpte mitt Ps3 hittade jag Soul Calibur 4, väckte minnen till liv så jag köpte det och återupplivade min barndom. Nu har det legat på hyllan ett tag och jag har inte spelat något sånt spel på ett tag.
Men nu! Nu har jag på känn att tiderna vänder, jag har blivit allt mer på humör att köpa Street fighter IV, det ser fint ut och är inte allt för hektiskt, kanske kan jag ta mig tid att lära mig ett par kombos och nöta sönder en karaktär tills jag är mästare.
Satt även och läste gratis-tidningen Game Reactor nu, hittade en recension, eller inte recension utan mer ett smakprov på spelet, bilder och förklaringar. Spelet i fråga är Marvel vs Capcom 3. Jag nämnde det inte tidigare, men det spelet. Det första då, är ett av många spel som finns fast etsat i mitt minne. Redan då älskade jag superhjältar, tog varje tillfälle i akt att spela det med min morbror.
Och nu kommer trean! Jag måste ha trean, och det måste vara välgjort och älskvärt. Kan det vara så att fightingspelen kan bli ett nytt intresse för mig? Jag hoppas, jag hoppas.
Awesome, visst?
Sen var det Tekken hemma hos Peter, som jag avskydde grymt mycket, för det var en av de mest motbjudande spelen jag mött, rent grafiskt vill säga. Efter det upptäckte jag Soul Calibur, som var djupt uppskattat tack vare att spelet erbjöd karaktärer med vapen att slåss med. Det älskade jag. Under det spelets tid myntades ett smeknamn till mig, samma knapp jonas. Jag var liten och kunde inte alla combos som min morbror och hans vänner hade tagit sig tid att lära sig, så jag satsade på att spela med Kilik, som står med en mega lång stav och kan ha kul på avstånd.
Jag fick min öppningsmatch mot min morbror, pepprade på två knappar och spöade livet ur honom rätt fort. Ni måste förstå hans frustration, att bli uppläxad av en liten pojk med ett arsenal av två knappar medan han hade alla möjliga vapen till förfogande tack vare hans memorerande av kombinations attacker. Det var tider det!
Fightingspel har dock aldrig hört till de roligare spelen jag spelat. Tycker det är alldeles för hektiskt. Jag spelar de mer lugnare spelen. Men efter att jag köpte mitt Ps3 hittade jag Soul Calibur 4, väckte minnen till liv så jag köpte det och återupplivade min barndom. Nu har det legat på hyllan ett tag och jag har inte spelat något sånt spel på ett tag.
Men nu! Nu har jag på känn att tiderna vänder, jag har blivit allt mer på humör att köpa Street fighter IV, det ser fint ut och är inte allt för hektiskt, kanske kan jag ta mig tid att lära mig ett par kombos och nöta sönder en karaktär tills jag är mästare.
Satt även och läste gratis-tidningen Game Reactor nu, hittade en recension, eller inte recension utan mer ett smakprov på spelet, bilder och förklaringar. Spelet i fråga är Marvel vs Capcom 3. Jag nämnde det inte tidigare, men det spelet. Det första då, är ett av många spel som finns fast etsat i mitt minne. Redan då älskade jag superhjältar, tog varje tillfälle i akt att spela det med min morbror.
Och nu kommer trean! Jag måste ha trean, och det måste vara välgjort och älskvärt. Kan det vara så att fightingspelen kan bli ett nytt intresse för mig? Jag hoppas, jag hoppas.
Awesome, visst?
Kommentarer
Postat av: tajana
SPIDERMAN!!!111
Trackback
