periodviskreativ.

Jag behöver ju inte skriva en uppsats om hur lite jag uppskattar att deras bröllopsdag sänds på tv hela dagen, eller hur lite jag uppskattar att vi ens har monarki i Sverige.

Jag har skrivit många ord och långa meningar om det förr, när jag var tonåring och inte skämdes för att uttrycka mig om diverse ting. När jag inte insåg hur löjligt mina uttalanden lät. Det handlade kanske mindre om monarkin då och mer om kyrkan.

Men visst går dom hand i hand? Två organisationer, föreningar eller vad man ska kalla dom. Som på lika vis försöjer sig, genom att åderlåta våran inkomst och låta den flöda ner i deras penningpungar. Två makter i våran stat som inte har något verkligt inflytande någonstans, och inte heller någon egentlig verklighetsförankring. Dom lyckas ändå klamra sig fast, likt en skeppsbruten vid sin planka, till vårat samhälle. När dom egentligen borde sjunka och försvinna.

Det borde alla som lever i detta kapitalistiska samhälle hålla med om, vi lever för profit, för att tjäna pengar för egen lyx och överlevnad. Inte för att dela med oss, framförallt inte för att betala onödig skatt. (onödig, se kyrkan och monarki)

Men skål ändå, låt de leva lyckliga i alla sina dagar! De är ju trots allt människor, och vi förtjänar alla att vara lyckliga i resten av våra liv. Tills döden skiljer oss åt.