periodviskreativ.

Jag vet inte om jag äger en inre stress som förstör för mig när jag ska starta projekt som jag vill ta mig igenom och slutföra.

Super Mario Bros 2, klarade jag igår och fick se att Mario bara drömde hela äventyret, men jag vet inte hur lång tid det tog för mig att klara det. För jag kan inte intressera mig för det, jag tänker att trean ska bli roligare att spela för det är nyare och jag har bra minnen från det. Så jag skjuter upp att klara tvåan bara för det! Det är likadant med allt jag spelar.

Jag har en stressande känsla som gör att jag låter bli saker helt för jag tänker på något annat som jag tror är bättre, men när jag ger mig på det upplever jag samma som med det tidigare.

I fredags träffades jag och Peter, från morgon till kväll var vi ute och
promenerade, nästan hela dagen. På eftermiddagen när vi skulle
återvända till Peter så kom dimman! Det kändes nästan som Stephen
Kings bok, the mist. Vi övervägde att gå över isen till andra sidan som
vi brukat göra under vintern, enda skillnaden var att nu knakade isen
och rätt som det var sjönk ens sko ner i isen en halv decimeter. Jag
övergav projektet, feg som jag var just då! Men Peter fortsatte ut,
så jag spenderade ett par minuter med att ta ett par bilder med min
mobil. Den här blev bra tycker jag. För den får mig att tänka på Kings
bok. Peter lever fortfarande, han sjönk aldrig genom isen och inget
otäckt monster tog honom, slet sönder hans kropp och drack hans blod.

I dag är det en ledig dag efter mycket slit, snart bär det av till Alingsås med pendeltåget för att fira min mor som fyller år! Har jag tur är blomaffären öppen så jag kan köpa några fina blommor till henne.

Är man fattig så är man.

Jag lovade mina syskon att vi skulle bygga en koja i snön. Vi, eller jag, grävde livet ur mig i en dag. Jag kunde ligga i den till slut och mina syskon var överlyckliga. Dom var mer glada och lekte i den än grävde. Det fick jag ta hand om, jag grävde i två dagar sedan orkade jag inte mer och projektet blev som allt, exakt allt, annat halv-klart!

Jag har velat klippa mitt hår en längre period nu, och en ännu längre period har jag övervägt att bli av med allt.
Sandra fick lov att toppa det idag, var det tänkt. Det blev ett par "oj" & "hoppsan" och rätt som det var såg jag inte klok ut.

Vi skulle och var på middag hos Sandras mamma, underbar laxsoppa! Där fick jag mitt hår rakat som tur var, så nu har jag otroligt kort hår. Vilket känns helt udda, jag hade för 12 timmar sedan hår ner till axlarna.

Men jag trivs med det korta som fisk i vatten!

Efter middagen åkte vi hem och jag har spenderat tid med Mafia Wars, Farmville & lite Super Mario till Super Nintendo. Dagen har varit perfekt!

Nu är det dags att skörda, sedan titta lite på tv och imorgon bär det av till jobbet igen. Ett dygns arbete. Efter det vänsterparti-möte! Nu är det ju snart dags för val mina kära vänner.

Ni får rösta på mig i Alingsås kommun, om ni råkar känna för det när den dagen kommer!

I går var jag och Sandra på kronhusbodarna och fikade, kändes som att ta ett steg ut från Göteborgs portar och in i lilla mysiga Alingsås igen. Mysigt ställe! Synd bara att mitt te (ja, te! inget kaffe) var halvt smaklöst.

Efter fikandet gick vi till murveln, för det är det bästa hängstället någonsin och drack en öl och åt nachos med dipsåser.

Om några timmar är det dags att jobba igen, ännu ett dygn. Tiden går alltid fort så rätt som det är har jag lyckats bli ledig igen.

I går spelade jag Bad Company i ungefär en halvtimma. Aldrig spelat spelet tidigare. Ett ganska enkelt fps spel med relativ simpel historia. Jag hoppas inte detta är ett spel som fått höga poäng av recensenter.

Jag och Peter har pratat om det tidigare och det är värt att nämna här också, enbart för att vara bitter. Tv-spel har blivit alldeles för enkelt och är skapade för att även de mest hopplösa ska kunna klara dom. Trist att leva i en så kommersiell värld. Allt ska passa alla för att företagen ska kunna tjäna så mycket pengar som möjligt.

Jag får väll fortsätta leva i de gamla spelens värld, det ger en i alla fall lite utmaning!

Det är dags att jobba igen, 24 timmar, men jag trivs där jag ska vara i dag. Ska bli skönt att ha plöjt igenom alla arbetstimmar denna månaden så jag kanske kan få vara ledig lite. Vad gnäller jag för? Jag behöver pengar.

I morgon efter jobbet ska jag och Sandra fika någonstans i stan, vet inte vart. Det ska bli kul för vi har aldrig fikat tillsammans ute någon gång.

Hej!

I stunder som dessa önskar jag att jag hade ett par läsare, som skulle kunnat ge mig hjälp till hur jag kan lyckas klämma in ett par banners på sidan av sidan. Jag har inte ens ork till att googla det, det skulle betyda att jag måste läsa hur man gör sedan försöka genomföra det också.

Synd att jag väljer att förbli anonym!

I morgon när jag sitter på tåget som tar mig hem till mitt (vårat) hem och Sandra, så ska jag försöka komponera en fin lista på materiella ting som jag MÅSTE köpa och VILL köpa. Spännande liv!

Sitter redan nu och funderar på om jag ska sätta Playstation 3 och Nintendo Ds på måste-listan eller ej. Livet är svårt ibland, och spännande som jag skrev tidigare.

Boktips tack?

Nu när jag är sambo blir ju livet så himla upptaget, med betoning på himla och extra betong på i i himla.
Aningen överdrivet må hända! Men jag har ju en sjuk Sandra som blir orkeslös av sin sjukdom, så jag tar hand om de manliga och kvinnliga sysslorna. Ooh, skäms Jonatan! Så får man inte skriva eller säga. Som tur är skriver jag det med glimten i ögat och påpekar nu att jag inte menar det.

Visst drar vi båda vårat strå till stacken! Men idag lyckades jag göra scones, tyckte jag var bra av mig.

För några dagar sedan var vi på Ikea och handlade lite, och mer behövs handlas. Tv-bänk, soffbord, hyllor osv (hyllor så jag kan flytta in mina böcker också!) Det känns nästan som att spela sims, men i verkligheten.

Är det från verkligheten människor som skapar tv-spel får sina idéer till spel? Det känns som jag har snuddat på en sanning så overklig att om man inser vidden av sanningen jag snuddar på så kommer någon latent sinnessjukdom bryta ut inom mig så jag aldrig kommer kunna avslöja den!

Spel baserade på idéer tagna från verkligheten...

Wow...

Det är morgonstund och solens strålar filtreras och når inte riktigt in till sovrummet, vilken underbar dag tänker hunden Sigge och väcker både husse och matte. Nu ska vi gå ut på våran behovsrunda, som han så fint tänker att den kallas.

Så ut går vi i denna härliga morgon och husse (jag vet inte om jag får lov att bära titeln för matte) tycker dagen faktiskt är härlig, fram till att han tar ett djupt andetag för att andas in den friska morgonluften. Den är så frisk att ett hostanfall sätts igång, för det sticker så förbannat av de små istapparna som luften bär omkring på denna morgon.

Inte stoppar det hund eller människa, utan vi fortsätter tappert vår promenad runt området. Tro inte att någon kreativitet krävs för detta, det är samma hjulspår som nöts på likadant vis som tidigare månader i mjölnarens kvarn. Med det menas, att samma runda promeneras varje morgon.

Husse känner stoltheten i bröstet när Sigge kastar sin första hink med vatten mot ett träd. Vi är rätt lika du och jag tänker han, det där gjorde jag innan vi satte av ut mot den strålande morgonen också.

Men! Så halvvägs in i denna underbara promenad så vänder allt helt plötsligt. Nästan, men bara nästan, så halkar människorvarelsen nästan på isen och är nära på att slå sig. Dock äger denna människovarelsen kattliknande reflexer och lyckas hålla sig kvar på sina två fötter.

En stund efter denna incidenten bestämmer sig hund för att dumpa sin morgonenliga gifthög i den vita tindrande snön. Än en gång sväller stoltheten i människans bröst, för nu minsann! Nu kan vi snart lämna den friska krispiga morgonen och återvända in till hemmet! Självklart är det inte slut på obehag där, då människan ska böja sig ner för att plocka upp den ädla och ack så underbara gifthög så slår odören till i näsan och kväljningar stiger sakta men säkert. Detta pågrund av bristande intag av föda, då promenad prioriteras över frukost.

Där hans flickvän ligger i sängen och myser i den välbekanta och behagliga värme som täcket, genom tiderna, alltid avgett.