periodviskreativ.

"Ja, nu kan man ju inte åka tåg längre." - Anonym.

Detta blev sagt, för nu ska personen färdas med tåg för första gången sedan deras nya biljettsystem införts.
I rösten fanns misstro, rädsla och ilska. Alla känslor var det blandade tillsammans och växte ihop till något som kallas, osäkerhet.

Jag antar att, om man har svårt att fråga om hjälp i rädsla av att framstå som oförstående, så måste förändring vara det värsta som existerar i våran värld!

Nu har jag läst varenda serie från januari 2009 till våran nutid, idag. Som snart är imorgon, vilket gör det till idag imorgon.

Sov gott!

Jag har jobbat hela veckan, för trött för att skriva här på kvällarna. Jobbar imorgon med, men det är sista dagen sen är jag ledig ett par dagar. Vilket är underbart!

Nu har jag läst ut alla böcker jag har velat läsa, har bara en kvar, den stora stora necronomicon. Den är över 800 sidor så jag får ta lite i taget.

Jag har även ritat lite mer på prinsessan peach och ikväll om jag orkar ska jag försöka rita ett fint turtleshuvud.

Och vet ni! jag läste mängder av serier på internet förr. Har inte kunnat läsa dom på nästan ett år. Så jag har suttit nu med den underbara och helt fantastiska serien Penny Arcade och läst i nästan 40 minuter. Det är mycket att läsa, har kanske kommit ikapp en månad eller två av serier.

Men det roar mig, så varför inte!

Stephen King, Stephen King, vilken författare! För ett år sedan, kanske längre tid tillbaka än så, besökte jag Lostpedia och hittade en tråd i deras forum. Det var en bokcirkel! Jag fastnade direkt. Deras första bok var Pestens Tid som Stephen King skrivit, jag läste den och ända sedan dess har jag älskat att läsa Kings böcker.

Det var även tack vare honom som jag fastnade i postapokalyptiska världar. Jag älskar postapokalyptiska världar. Fallout 3 blev som en psykos för mig där jag nästan levde. Det var det enda jag tänkte på.

Nog nog får det vara. Jag har läst mängder av hans böcker sedan dess, den senaste jag läste blev jag klar med i dag. Dimman. Ni vet säkert vilken det är. Relativt ny film som gjorts baserad på hans bok. I dag började jag med signal, som jag så gott ska luta mig tillbaka och läsa lite på nu.

Jag har även börjat rita på Majas prinsessa. Tog några taskiga mobilbilder som jag kanske kan ladda upp senare, annars får ni renare bilder som är lite mer än en skiss om några dagar! kanske är roligare.

Det blev inte så sunt, en påse chips. Kände tvånget! Nu ordnade jag te och jag har öppnat första säsongen av How I met your mother som jag fick av Emy när jag fyllde år.

Ett par avsnitt av det och lite slösurfande innan sängdags är det perfekt avslutet på denna dagen. I morgon ska jag jobba tio timmar så mycket sömn och kaffe klockan sju imorgon skulle sitta fint.

Toodelo, ha en god kväll.

Jag har spenderat större delen av förmiddagen åt att läsa klart boken, Marx, texter i urval. Nu är jag äntligen klar och känner mig mer intresserad än tidigare att läsa mer av vad han skrivit!

Så i Marx ära citerar jag en bit han skrivit, som jag alltid tänkt och irriterat mig på. Men aldrig kunnat formulera så fint.

Den kapitalistiska produktionen utvecklar efter hand en arbetarklass, som på grund av uppfostran, tradition och sedvana erkänner det kapitalistiska produktionssättet som en självklar naturlag. Den högt utvecklade kapitalistiska produktionsprocessen bryter ner varje motstånd.

- Marx

Och det är precis vad jag ska göra! Ta tillfället i akt att skriva om vad jag tänkte på det tidigare, när jag satt i köket och läste. Försöker traggla mig igenom Marx-boken. Ja, jag har fortfarande kvar den hemma. Har inte orkat sträckläsa den. Det gick bra att läsa i köket så länge mina småsyskon Maja och Simon satt i vardagsrummet och tittade på barnprogram men så fort det var slut och dom invaderade köket blev det dubbelt så svårt att fokusera på texten, försöka förstå och läsa vidare. Till slut gav jag upp och lyssnade på deras prat.

Simon som hela tiden berömmer min skicklighet i att rita, och flera gånger påpekar att han är dåligast (han menar sämst) i familjen på att rita och rangordnar alla familjemedlemmar beroende på hur bra var och en är på att rita (tror han bedömmer lite utefter hur bra han tycker om var och en också).

Självklart försöker jag vara uppmuntrande och säga att dom måste öva på att rita för att bli bättre, annars kommer dom rita figurer med magar lika fyrkantiga och oproportionsenlig som nyfödda och deras gigantiska huvuden för resten av sina liv. Maja nickar instämmande och undrar om jag fortfarande övar, självklart säger jag och hon tappar hakan för hon tror att jag inte behöver öva längre, så bra som jag är. (Tror ni mitt självförtroende ökar aningen mycket av att höra sånt? Även om det kommer från små barn)

Sen skojade Simon och säger att han blir bättre även fast han inte övar. Det fick mig att tänka på något som jag ofta tänker på! För ibland drömmer jag att jag ritar olika saker och i min dröm känns allt verkligen helt perfekt och riktigt. Ingenting är fel! Men när jag sen sätter mig i vaket tillstånd och försöker rita samma sak blir jag bara frustrerad och kastar pappret långt bort, för jag inte orkar se på det mer.

Samtidigt envisas jag med att tro att det inte bara är själva den praktiska övningen som ger färdighet, utan jag tror att man i huvudet kan forma figurer på ett bättre vis än tidigare genom att korrigera fel i huvudet. Se i huvudet hur man egentligen ska rita för att sedan få ut det bättre på papper. Det måste vara så!

Kökshänget slutade med att jag lovade Maja att jag ska rita Peach (drottningen i super Mario) och en bakgrund hon själv bestämt och Darth Vader med en storm trooper till Simon. Dom blir så glada över en teckning från mig att jag inte kan låta bli att göra det. Samtidigt tycker jag det är kul att ha något bestämt att rita.

Kan ladda upp det här när jag fått det färdigt. Ska se om jag kan hitta Mario och Bowser som jag ritade till Maja och Simon i somras också, så ni får se dom med.

Nu ska det vanknas kvällsmat och sedan ska jag titta på G.I.Joe som jag hyrt och velat se hur länge som helst!
Tycker trailern är häftig som bara den.

Gokväll!

Som vanligt spelar jag Final Fantasy VII, jag kan inte börja spela något annat spel. Jag vet att jag kommer sluta spela FF helt och hållet då och aldrig klara det, som allt annat jag påbörjar. Men denna gången ger jag inte något annat en chans, så jag kan klara hela spelet nästan helt och hållet.

Annars fortsätter det mesta som vanligt i vardagen, jag och Peter ses och spelar och dricker en eller två folköl då och då, som vi alltid har gjort. Det finns en del filmer jag vill se och dom börjar bli fler och fler nu. Sandra och jag ska se på Avatar i 3D när vi har fått våra löner. Det är fattiga dagar nu fram tills dess!

Nu är det dags för kaffe och lite väl spenderad kreativ tid, hoppas jag...

Jag önskar jag kunde rita lite mer och vara nöjd med sen dela med mig av det här.
Som det ser ut nu så kommer snart mina ritpapper multna i en hög i min hylla.

Jag är sämst på att ta tag i saker så att ta en bild eller två på det jag ritat är praktiskt taget stört omöjligt, om inte någon står med en piska bakom mig och hotar med ett par rapp.


Saknar sånt här!

Rubriken skriker Farmville!

Jag kan inte sluta, den här periode i mitt liv där jag (nästan) låter farmville styra mitt liv får mig att tänka tillbaka på min fem aktiva år då jag mudade, jag kunde sitta elva timmar i sträck och spela. Det var allt i från att brutalt mörda relativt oskyldiga monster för att få erfarenhetspoäng till att bara sitta på ett och samma ställe timmar i sträck, prata och under tiden ackumulera poäng som jag ansåg att jag behövde för att kunna bli den bästa i den världen jag befann mig i då.

Nu är det samma sak med farmville, inte för att jag sitter där flera timmar, men att odla för att vara tvungen att skörda för att i sin tur kunna bemästra allt man kan odla. Det kräver mycket av min uppmärksamhet! För att inte tala om alla band som finns att få, vit gul röd och blå, i den ordningen tror jag. Jag gör allt i min makt för att få alla!

Varför? Prestige? Jag vet inte. Känns som en tillfredsställelse när man bemästrar något. Jag har pratat om det förr, minns inte vilka som var inblandade, men varför tar jag inte den energin jag lägger för att nå mål i spel och använder den i verkliga livet i stället? Jag kanske skulle ha funnits i något universitet vid det här laget i så fall, studerat psykologi och känt att jag kommer någon vart med livet!

Men det är nonsens! Spel är så mycket mer givande. Jag är bra på det!

En vis man sa en gång "du ska bara spela dom tiderna på dygnet då du är som mest fokuserad och intresserad"

Jag har ju spelat texas hold 'em i ett år nu kanske, men aldrig seriöst. Det har mest blivit så att jag har spelat med mina vänner när tillfälle ges. Ända tills jag hittade Svenska Spel, då började jag spendera hundra lapp efter hundra lapp på att spela där. Gick inte särskilt bra i början, men för varje insättning som går märker jag att jag blir bättre och bättre.

Nu har jag kommit till den punkten att jag faktiskt ligger plus på kontot. Härligt är det!

Jag älskar känslan av att bli bättre och vara medveten om det.

Så nu finns det knappt tid till vanliga spel längre, det enda som ges tid till är att skörda, så och hjälpa vänner i Farm Ville, är inte livet underbart?

Mina bra tider att spela kort på är när jag sitter hos Sandra med min dator och jag passar hennes hund. Fina Fisken!

Gokväll!

Idag läste jag klart Så talade Zarathustra, som Nietzshe skrivit (äntligen!). Tung läsning som jag hoppas givit mig något, kanske lite insikt om hur vi fungerar osv osv. Jag har antagligen inte förstått en tredjedel av allt han skrev, säkert. Det kommer bli en bok jag kommer läsa om och om igen för att varje gång kunna förstå lite mer och nästa gång lite mer.

Nu har jag Marx att beta av, om jag hittar boken. Sen är det dags för Stephen King - Hearts in Atlantis.

Och spel! underbara spel! Jag och Peter har spenderat ett antal timmar med att spela Assassin's Creed II, helt underbart! Första spelet var nästan himmelriket för mig (Gud är död!) tvåan är mer än så. Jag måste köpa det själv när jag får pengar. Sen önskar jag mig Fallout 3 med alla nya delar, tack. Någon kan vara snäll och köpa det till mig.

Nu är det snart dags att besöka soffan, rita lite och titta på två och en halv män. Livet är fint ibland!

Nu (igen?!) är det dags att gå ut med Sandras söta hund Sigge.

Ha en god kväll!

Jag har tagit mig i kragen och hoppat hjärncellerna ur Jafars fjällbeklädda huvud. (han förvandlade sig till orm i slutet av spelet, såklart!) Första Super Nintendo-spelet jag har orkat ta mig igenom helt och hållet på länge, lustigt nog har jag kommit halvvägs in genom spelet flera år men aldrig klarat det.

Det har blivit mycket Final Fantasy VII, har kommit en bit in på CD2. Borde vara längre fram men tar man sig tiden att levla upp gubbarna så onödigt mycket som jag har gjort så tar det tid!

Sepiroth börjar antasta Cloud och gänget oftare och oftare nu, jag kan nästan ta på slutet av storylinen, men ändå inte! Spännande som tusan är det i vilket fall!

Sen har vi ju böckerna också, nästan så jag skäms att skriva om dom. Hoppar gärna över hela ämnet och nämner det aldrig mer igen. Boken jag lånade som Nietszsche skrivit har jag oförskämt nog bara kommit halvvägs i och Karl Marx boken med texter i urval som han skrivit har börjat bli intressant men jag har inte kommit någonstans för det.

Men det blåser inspirationens vindar känner jag! Skulle kunna läsa hela dagen, men så blir det inte! I dag fyller Sandra år och då ska vi fira henne. Tårta, lussekatter och familj! Grattis Grattis Sandra!

Peter ville gå till biblioteket en dag, låna arn-böckerna. Så vi gick dit, och biblioteket är alltid mysigt, intressant och hemtrevligt. Jag minns förr, vi hade 56k-modem hemma och hur hipp var det? Så vi bokade en timma var på varsin dator på biblioteket. Spelade internet-spel (som vi förövrigt fortfarande gör, och jag pratar inte om world of warcraft som alla hjärndöda spelar) som var helt fantastiska då. Jag blev medlem i Skunk, vilket jag tycker är konstigt nu när jag tänker på det.

Biblioteket har alltid känts som ett andra hem, jag har varit där sen jag gick på dagis, då lånade jag böcker med två-tre rader av text och stora bilder. När jag blev lite äldre var det mycket tintin serieböcker och i tonåren fanns fantasyn tillgänglig för mig, lät mig fly från verkligheten och drömde om något bättre än falsk demokrati och ett slavbaserat samhälle. Jag hade ett uppehåll från biblioteket när jag började gymnasiet som säkert de flesta haft, hur trött är man inte på litteratur när lärarna försöker tvinga på kafka och man inte förstår ett dyft av det?

Jag slutade gymnasiet och började läsa ikapp på allt "tråkigt" som dom tvingade på mig då och upptäckte att det var intressant. Hur underbar är inte Dostojevskijs Onda andar? Kafka har alltid varit inspirerande fram till slutet av böckerna. Osv.

Den dagen gick vi till biblioteket för Arn-böckerna som sagt, och för att jag kanske kunde hitta fler böcker att läsa, något mer lättande än Nietzshes Så talade Zarathustra.


Jag hittade en bok skriven av Thomas Love Peacock, Nightmare Abbey, och det var något av det mest uppfriskande jag läst på det senaste. Så fort jag kan ska jag hitta resten av hans böcker på biblioteket och finns dom inte där ska jag hitta dom någon annanstans.


Nu ska jag försöka få igång Final Fantasy VII och glömma av att jag har feber. Det är så onödigt att vara sjuk.

Idag har varit en trött dag, jag gick upp klockan sju för att göra ordning mina småsyskon för skolan sen gå ner för backen från hemmet till skolan med dom. Efter det jobbade jag till tre, vilket är lika härligt varje gång.

Nu sitter jag hos Sandra vid min dator och är alldeles för trött för att spela något eller att göra något ordentligt överhuvudtaget. Inte ens skriva ett par ordentliga rader.

Så jag ska koka lite kaffe (det lyckas alltid pigga upp lite) lägga mig i soffan och se på Scrubs eller Simpson, lite sådär halvt aktivt medan jag läser så långt jag orkar i det nya numret av Level som jag köpte idag. Jag ser fram emot att läsa om Assassin's Creed II, men mest av allt hoppas jag få se några nya bilder av det.

Ska bli spännande att läsa om Super Play också, tv-spelstidningen som nyligen lagts ner. Bäst av allt, "Marios värld. Så blev han spelvärldens störste"

Ha en god kväll för det ska jag!

Megan Man 7, en riktig plåga! Jag är på sista banan och har mött Ice Man igen, möter honom menar jag. Jag misstänker att jag kommer behöva möta alla som jag kastat ut för ett stup om igen sen möta en stor om inte störasta plågan hittils. Riktigt roande spel. Så roligt att jag börjat spela Harvest Moon vid sidan av för att kunna få varva ner och bara skörda lite potatis.

Men det är som jag tänkte igår, att min och Peters Super Nintendo hysteri börjat lägga sig lite. All underbar grafik och fina berättelser man får ta del av i spelen har börjat flagna och spelen har blivit statistik och prestationsångest.

Jag spelar för att klara, för att vinna och för att kunna gå vidare.

Super Nintendo gäller fortfarande men redan nu har vi börjat backa upp med Nintendo 64, snart Playstation (för att kunna spela Final Fantasy 7) sen blir det väl att gå tillbaka i barndomen och börja spela Nintendo igen.

Kort men informativt. Jag loggar ut igen. Lånar Peters internet. Dags att ge det tillbaka till honom!

Idag kommer ett inlägg som egentligen borde skrivits igår. Men i skrivande stund sitter jag hos min Sandra och hennes underbara internet ville sluta fungera ett par timmar fram till dess att vi somna. Vilket inte gör mig förvånad alls, om något kan gå fel så ska det gå fel. Det är lite av ett motto för mig, Mattias och Peter när vi ska göra saker tillsammans som kräver att något måste fungera.

- Ska vi spela <valfritt spel> över våra datorer mot varandra?
- Självklart!

Oj, det fungerade inte.

- Ska vi gå och hyra den där filmen som ska ha kommit in på videobutiken nu?
- Självklart!

Oj, den hade inte kommit in. För den har blivit försenad.

Osv osv.

Jag har inte hunnit spela något sen mitt senaste inlägg, tyvärr! Jag har jobbat ett dygn och nu är jag hos Sandra och då ska jag ge henne min uppmärksamhet, inte spel. (Även fast jag sitter här nu och hon står i köket och frågar om jag ska vara med och ordna lunch)

Ikväll ska jag spela Mega Man 7, har en förbannat irriterande Slash Man att ha ihjäl. Självklart kommer jag hålla er uppdaterade och skriva om mina härliga framgångar som Mega Man!

Dags för lunch, och jag skriver mer ikväll.

För nästan en vecka sedan tvingade jag med Sandra till Maxi för att köpa ett nytt nummer av Level, för er som inte vet är det en (fruktansvärt välskriven och helt fantastisk) tv-spelstidning som dyker upp i hyllorna en gång i månaden. Nu har dom dock lanserat en helt ny tidning, Level retro. Första numret handlade om Nintendos första maskin och nu har lotten fallit på Super Nintendo!

Super Nintendo är för mig maskinen som nästan tog min tv-spels oskuld. Den maskinen jag slog fotsoldater sönder och samman med ett par enkla knapptryck på kontrollen, där jag följde Musse Pigg genom, för mig tillsynes, oändliga och livsfarliga miljöer med otäcka fiender.

Det var min morbror som introducerade mig för den här världen! Som jag idag är helt fast i och skulle ge mitt liv för!
Tillbaka till vart jag vill komma va?

Jag hade tidningen liggande jämte sängen flera dagar innan jag fick chansen att bläddra igenom den, bläddrar alltid igenom den och tittar på bilderna först för att se vad jag har som väntar mig. Nu först, för kanske en dag eller två sedan började jag läsa igenom artiklarna på allvar. Jag flög till Japan och levde i arkadhallarna, jag kunde nästan känna doften av svett från tonåringar i extas som för första gången skulle få uppleva något nytt, något helt revolutionerande. Något som hette Street Fighter II. Vi vet alla hur fantastiskt det är. Fighting-genrens uppvaknande.

Jag fick uppleva bilder från spel som legat slumrande långt bak i min hjärna som nu väckts på nytt!

Totalt förälskad i Super Nintendo och allt som hör till det börjar jag spela alla klassiska spel. I dag har jag spenderat en tid i Marios värld och fångat ägg från en rosa drake och som på något fruktansvärt sjukt vis spottar dom ur munnen mot mig, men istället får dom kastade tillbaka i ansiktet. Stackars rosett som hon har så fint knuten på huvudet, helt kletig av allt ägg blir den!

Nu sitter Peter jämte mig och svär åt trupper som vill hans stackars helikopter ont, jag pratar om inget annat spel än Desert Strike. Ni minns det säkert. Själv ska jag återgå till att slå luften ur Cloud Mans lungor! Han har lett sitt hånfulla leende åt Mega Man för sista gång!

Dr. Wily, here I come!

Gokväll och välkomna tillbaka!

Det ska bli spännande att se om några av mina läsare bestämmer sig för att råka besöka mig, sen upptäcka att jag faktiskt börjat skriva igen. Inte tusan kommer jag göra reklam för mig!

Den här gången ska jag försöka hålla mig till ett fåtal saker att skriva om, som ni säkert kan gissa kommer det vara mina närmsta och mest pålitliga intressen. Allt annar i världen är så ointressant.

Räcker med att titta mig omkring på bordet där min dator står för att förstå vad som kommer dyka upp här.

Snett till höger om mig ligger mitt underbara och pålitliga Nintendo DS, till vänster om mig ser jag en linjal, suddgummi, en blyertspenna och ett ritblock. Det finns en bok jag lånade idag också, Friedrich Nietzshe - Så talade Zarathustra.

Imorgon ska jag fortsätta rita, självklart efter en stadig och näringsrik frukost, kanske efter en kopp kaffe eller två också. När jag blir klar för dagen med ritandet kanske jag kan få en impuls att visa resultaten av mitt klottrander här!