periodviskreativ.

I går var jag och Sandra i staden och handlade diverse saker, t ex shorts så jag kan börja springa. Jag hittade inga skor i går som passade mig så i dag tog jag en sväng till stan medan Sandra var och klippte sig.

Nu har jag ett par sprillans nya skor som antagligen har en max hastighet på 200km/h. Så nu ska jag gå ut med hunden sen är det dags för mig att försöka mig på att börja ett nytt hälsosammare liv. Hur många gånger säger vi inte det?

De senaste dagarna har jag arbetat och slitit, igår blev jag ledig igen och den lediga tiden spenderade jag och Sandra med en enorm storhandling och ett inköp av en tv! Samt att jag beställde ett nytt Ps3 slim och första säsongen av Smallville.

Att få en bra lön för första gången på länge skämmer verkligen bort mig!

Nu sitter jag här och väntar på att mitt tv-spel ska anlända till Göteborg så jag kan få börja spela igen. Jag intalar mig själv att det kommer komma ett ännu större intresse att spela, nu när jag sitter i ett ljust rum som kan inspirera mig att vara helt som vanligt, väldigt bäst.

Till skillnad från när jag satt i mitt rum i källaren hemma hos mamma och kände mig som om jag var en Sith och skulle spränga världen med ett mörkt moln av hemsk energi som sväljer allt levande som kommer i dess väg.

Länge leve ljuset och dess påverkan på människan!

Jag minns inte om jag har ett äldre inlägg där jag skrivit författare och böcker dom skrivit som jag vill läsa. Tror minsann det försvann i den stora rensningen som vi kan kalla den händelsen som inträffade då jag raderade mina tidigare inlägg.

Det här får bli ännu ett inlägg där det kommer läggas till böcker som jag vill läsa, så behöver jag inte skriva ner det på olika lappar som hamnar lite här och var, som jag sedan inte kommer hitta.

(Första boken då!)

Arthus C Clarke - Natten faller på (Against the fall of night)
Joseph Conrad  -  Mörkrets hjärta (Heart of darkness)

Oj vad det är svårt att skriva ibland när man verkligen vill skriva. Jag vet vad jag vill ha för ord och meningar här men jag vet inte i vilken ordning dom ska få plats eller vad som ens är väsentligt att nämna.

Jag kan börja med att skriva att jag har börjat läsa Peter Nilsons bok Stjärnvägar, efter rekomendation från en vän!

I dag har jag läst ungefär halva boken och det har gått fort. Den är fruktansvärt intressant och bra skriven, det går säkert att diskuteras men jag tycker om hans stil.

Som vanligt fastnar ofta i tankar rörandes olika saker och ting, det dyker ju alltid upp något att tänka på!
Nu tänker jag på hur jag och Peter pratade för några dagar sedan om att spendera flera dagar uppe i stugan i sommar. En stuga som "gått i arv" genom generationerna. Min fars morbror byggde stugan när han var pigg och alert, i dag ligger han i en grav.

Medan han levde var min far där i yngre dagar och har varit där sedan dess. Sedan dök jag upp på jordens yta och började spendera tid där också. Nu är jag äldre och har börjat tänka på framtiden och hur den kommer se ut.

Stugan känns som en konstant i en värld som för evigt kommer förändras, min släkt har alltid funnits där och jag vill finnas där. Så som jag hoppas att jag kommer ha möjlighet att ha mina framtida barn där. En plats där min släkt kan knytas samman, något vi alltid kommer ha gemensamt.

Vi vill bli ihåg kommna när vi är döda. Det måste finnas något som vi lämnat efter oss som vittnar om att vi funnits. Vissa blir inskriva i historieböckerna, andra har fått sin plats bland stjärnorna.

Jag vill ha min ande svävandes kring stugan! Jag önskar att min släkt kommer sitta på verandan i stugan en ljummen sommarkväll och samtala om de som levt där tidigare och vilka dom var. Så som jag suttit där och funderat över hur min pappas morbror var, jag har ju bara flyktiga minnen från barndomen.

Och för att återkomma till boken! Den ger läsaren en bild av universum och dess historia, om våran planets historia. Vad som hänts, vad som kanske kommer hända, vad som skulle kunnat hänt osv. När jag läser och tar in vad han vill ha sagt, känner jag mig otroligt liten, som man alltid gör efter att ha betraktat stjärnorna på nattens valv.

Det får mig att känna att mitt livs historia och min idé om att stugan ska vara en knytpunkt för min släkt är ofantligt löjlig. Jag kan jämföras med ett löv på ett träd av alla som lever på jorden, som ingen någonsin kommer lägga märke till. Det förmultnar och försvinner och har därmed aldrig existerat.

Jag behöver ett inlägg där jag kan skriva ner ord och namn, så jag senare kan titta tillbaka på det och leta upp vissa ord och namn för att se vad dom betyder eller vad dom har för historia. Som t ex namnet kepler. Det är en pseudonym, som släppt en ny bok. Samtidigt stöter jag på namnet i äldre litteratur ofta.

Under strecket börjar samlingen!

---

Den gudomliga komedin

Jag hade tid över innan jag skulle börja arbeta, så jag satte mig i en
liten miniatyr park på en bänk för att läsa ett par intressanta sidor i
boken Anarkismen, jag tittade mig omkring och upptäckte den här
stackars kraken. Den låg där helt avslappnat och badade i solens
strålar. Hade den levt hade jag nog vart avundsjuk på den men nu
tyckte jag mest, ingeting om den.

Jag fick mig i alla fall ett par fina bilder som jag kan dela med mig av!

Ännu en arbetsdag i den lyckliga tillställningen kallat livet, jag är (med risk för att trasa sönder ett ord) lyckligt lottad som får ta del av det och borde prisa min mor & far för att de välsignade mig med liv.

Som deltagare i livet med bostad på planeten jorden får jag aktivt bekämpa impulser som strider mot vår moral och lagar som vi deltagare aktivt medverkat i att bygga upp, generation efter generation.

Jag får i tidig ålder ta del av en anstalt där vi lär oss saker och ting som tidigare generationer ansett vara viktigt att kunna, för att på bästa möjliga vis ta sig igenom livet så smärtfritt som möjligt.

Vi hamnar på olika platser i samhället vi kallar jobb, dit går vi varje dag för att få ta emot en uppfinning som kallas valuta. Vi behöver den för att kunna få tag tillfredsställa våra primära behov. Ja ett par av oss väljer faktiskt att köpa kvinnor för tillfredsställelse av ett primärt behov, vilket är absurt. Det strider ju mot våran moral och lagar.

Det pågår i flera flera år tills vi till slut slocknar och lämnar de som vi själva avlat fram som i sin tur ska genomlida vad vi genomlidit innan dom.

Tack mor & far för gåvan ni givit mig! Nu ska jag strax iväg till mitt arbete.

När jag läste psykologi i gymnasiet och våran lärare lärde oss om våra olika "ansikten" vi har beroende på vilka vi träffar osv. Vi är på ett vis med våra föräldrar och på ett annat vis när vi är med vänner.

Det är lite otäckt för internet suddar ut det där ganska rejält. Jag är relativt medveten om mina olikheter i personlighet beroende på vilka olika människor jag träffar.

Men på t ex facebook krockar det. En viss jargong med vissa människor kan skapa missförstånd med människor som inte kan förstå den. Känslor och åsikter om varandra kan skifta och bytas från något positivt till negativt och tvärtom, för vi lägger märke till saker vi aldrig sett tidigare och kanske aldrig skulle upptäcka heller.

I dag försvann ju alla spel jag spelade på facebook från mig, det är nästan så att jag skulle kunna tänka mig att försvinna från facebook också. Jag vill låta mina olika personligheter vara olika och inte smälta samman!

Igår fick jag en idé om att jag ska plocka bort alla applikationer till facebook som är spel, jag tänkte att jag kanske kan börja spendera min tid på mer värdefulla saker, intressen och sånt!

Nu när jag sitter här och ska börja ta bort dom så finner jag mig själv sittandes vid treasure isle istället och använder upp min energi jag fått under natten som gått, "För jag kan ju lika gärna använda slut den när jag ändå ska ta bort det" jag sitter alltså här och skjuter upp något som jag vet kan göra mig gott.

Visst är det lustigt?

Jag jobbade idag till klockan tre, efter det mötte jag upp med Peter. Vi gick till åkanten och träffade min far och hans fru för en öl, till och med två! Efter det tog jag tåget till Göteborg, till hem.

Sandra jobbar så jag har spenderat eftermiddagen med Sigge och faktiskt tittat på en film som jag har tänkt se i kanske en månad nu. A man from earth. Den handlar om en man som påstår sig ha levt i 14000 år och berättar om sitt liv för ett par människor som han lärt känna under dom tio åren han levt på en plats innan det är dags för honom att ge sig av igen, då människor börjar bli fundersamma på att han inte åldras.

Filmen i sig var rutten, dålig musik till scenerna. Okända (behöver inte vara negativt!) skådespelare som jag tyckte var relativt talanglösa och det sänkte hela filmen till botten.

Men! Sjävla idéen till filmen är helt fantastisk. Jag kunde se hela filmen för det var spännande att lyssna på vad han berättade och själv spekulera över hur ens världsbild skulle rubbas om det han säger är sanning.

Jag kom att fundera på en sak till när jag tittade på filmen, reflekterade lite över min reaktion på okända skådespelare osv. Varför katigoriserar jag filmen som en b-film bara för den inte håller samma standard som alla hundra hollywood-filmer som görs? Deras enorma budget tillåter dom att skapa scener med färgsättningar osv som tilltalar oss rent estetiskt. Som ett modé tilltalar oss en viss tid sedan byts det ut mot något annat och vi lär oss tycka om det också.

Det är värt att titta på lågbudget-filmer för att kunna uppleva bra idéer, tankesätt och udda handlingar som sätter igång fantasin inom mig. Det känns som jag dömmer en bok efter dess rygg, och att jag gjort fel.

Jag borde ge saker och ting en chans som jag normalt sett skulle ratat.

Jag var på väg till min brevidgång tidigare idag och funderade på hur mängder av människor i vården pratar illa om varandra, både under arbetstid och på fritiden, timslånga telefonsamtal med det senaste dom fått höra osv. Nej, det är inte bara vården det här gäller, men jag tänkte specifikt på det området eftersom jag själv jobbar i det.

Det är osunt att prata som dom gör, man bär säkert på frön av förakt och överlägsenhet inom sig. Antagligen har ett träd av osäkerhet som slagit rot någonstans där med.

Självklart argumenterar jag med mig själv i huvudet om egentligen ingenting, tycker att dom är meningslösa som orkar ödsla energi på det. Ja ni kan tänka er själva alla åsikter jag säkert bar omkring på. Jag vet med mig att jag slösar minst lika mycket energi på att bry mig om hur dom beter sig och att det antagligen är helt poänglöst.

Det nästan värsta av allt är, att om jag hade kunnat avlägsna en portion av mitt medvetande från mig själv och på något vis trotsa fysikens lagar, vilket jag redan gjort om jag avlägsnat mitt medvetande från mig själv, och börja sväva kring mig själv också. Cirkulera kring min köttsliga representation av mig själv.

Sedan observera mitt sätt att vara, så skulle jag säkert vara likadan som dom jag precis beskrivit.

Helst av allt skulle jag vilja påstå att vi alla är hycklare, men jag vågar inte ta offentlig ställning.

Det går alltid ett par dagar mellan varje inlägg, trots att jag inte lever ett alltför fartfyllt liv utan luckor i kalendern. Den kan vara välfylld i perioder, men då är det oftast jobb inskrivet.

Påsken har strax passerat, räknar timmarna. Vi har spenderat våran påsk hos Sandras mamma. Istället för påskmat blev det tacos på påskafton och lugna timmar i soffan med tv-tittande. Härligt, eller hur?

Nu har jag precis återställt den otroligt vanställda konungen i värld sex på super mario bros 3, provat på första banan i värld sju och sedan stängt av för jag insåg att jag inte orkade koncentrera mig på min lille rörmokare just nu. Läste ett par serier på internet istället och råkade hamna här efter att läst ett par bloggar.

Imorgon ska jag träffa Peter och spela texas hold 'em en stor del av dagen, sedan går jag brevid på ett nytt ställe tisdag och onsdag. Jag har lite att göra trots allt?