Thomas Love Peacock.

Peter ville gå till biblioteket en dag, låna arn-böckerna. Så vi gick dit, och biblioteket är alltid mysigt, intressant och hemtrevligt. Jag minns förr, vi hade 56k-modem hemma och hur hipp var det? Så vi bokade en timma var på varsin dator på biblioteket. Spelade internet-spel (som vi förövrigt fortfarande gör, och jag pratar inte om world of warcraft som alla hjärndöda spelar) som var helt fantastiska då. Jag blev medlem i Skunk, vilket jag tycker är konstigt nu när jag tänker på det.

Biblioteket har alltid känts som ett andra hem, jag har varit där sen jag gick på dagis, då lånade jag böcker med två-tre rader av text och stora bilder. När jag blev lite äldre var det mycket tintin serieböcker och i tonåren fanns fantasyn tillgänglig för mig, lät mig fly från verkligheten och drömde om något bättre än falsk demokrati och ett slavbaserat samhälle. Jag hade ett uppehåll från biblioteket när jag började gymnasiet som säkert de flesta haft, hur trött är man inte på litteratur när lärarna försöker tvinga på kafka och man inte förstår ett dyft av det?

Jag slutade gymnasiet och började läsa ikapp på allt "tråkigt" som dom tvingade på mig då och upptäckte att det var intressant. Hur underbar är inte Dostojevskijs Onda andar? Kafka har alltid varit inspirerande fram till slutet av böckerna. Osv.

Den dagen gick vi till biblioteket för Arn-böckerna som sagt, och för att jag kanske kunde hitta fler böcker att läsa, något mer lättande än Nietzshes Så talade Zarathustra.


Jag hittade en bok skriven av Thomas Love Peacock, Nightmare Abbey, och det var något av det mest uppfriskande jag läst på det senaste. Så fort jag kan ska jag hitta resten av hans böcker på biblioteket och finns dom inte där ska jag hitta dom någon annanstans.


Nu ska jag försöka få igång Final Fantasy VII och glömma av att jag har feber. Det är så onödigt att vara sjuk.

Level #44

Idag har varit en trött dag, jag gick upp klockan sju för att göra ordning mina småsyskon för skolan sen gå ner för backen från hemmet till skolan med dom. Efter det jobbade jag till tre, vilket är lika härligt varje gång.

Nu sitter jag hos Sandra vid min dator och är alldeles för trött för att spela något eller att göra något ordentligt överhuvudtaget. Inte ens skriva ett par ordentliga rader.

Så jag ska koka lite kaffe (det lyckas alltid pigga upp lite) lägga mig i soffan och se på Scrubs eller Simpson, lite sådär halvt aktivt medan jag läser så långt jag orkar i det nya numret av Level som jag köpte idag. Jag ser fram emot att läsa om Assassin's Creed II, men mest av allt hoppas jag få se några nya bilder av det.

Ska bli spännande att läsa om Super Play också, tv-spelstidningen som nyligen lagts ner. Bäst av allt, "Marios värld. Så blev han spelvärldens störste"

Ha en god kväll för det ska jag!

Mega Man 7.

Megan Man 7, en riktig plåga! Jag är på sista banan och har mött Ice Man igen, möter honom menar jag. Jag misstänker att jag kommer behöva möta alla som jag kastat ut för ett stup om igen sen möta en stor om inte störasta plågan hittils. Riktigt roande spel. Så roligt att jag börjat spela Harvest Moon vid sidan av för att kunna få varva ner och bara skörda lite potatis.

Men det är som jag tänkte igår, att min och Peters Super Nintendo hysteri börjat lägga sig lite. All underbar grafik och fina berättelser man får ta del av i spelen har börjat flagna och spelen har blivit statistik och prestationsångest.

Jag spelar för att klara, för att vinna och för att kunna gå vidare.

Super Nintendo gäller fortfarande men redan nu har vi börjat backa upp med Nintendo 64, snart Playstation (för att kunna spela Final Fantasy 7) sen blir det väl att gå tillbaka i barndomen och börja spela Nintendo igen.

Kort men informativt. Jag loggar ut igen. Lånar Peters internet. Dags att ge det tillbaka till honom!


Dagens inlägg.

Idag kommer ett inlägg som egentligen borde skrivits igår. Men i skrivande stund sitter jag hos min Sandra och hennes underbara internet ville sluta fungera ett par timmar fram till dess att vi somna. Vilket inte gör mig förvånad alls, om något kan gå fel så ska det gå fel. Det är lite av ett motto för mig, Mattias och Peter när vi ska göra saker tillsammans som kräver att något måste fungera.

- Ska vi spela <valfritt spel> över våra datorer mot varandra?
- Självklart!

Oj, det fungerade inte.

- Ska vi gå och hyra den där filmen som ska ha kommit in på videobutiken nu?
- Självklart!

Oj, den hade inte kommit in. För den har blivit försenad.

Osv osv.

Jag har inte hunnit spela något sen mitt senaste inlägg, tyvärr! Jag har jobbat ett dygn och nu är jag hos Sandra och då ska jag ge henne min uppmärksamhet, inte spel. (Även fast jag sitter här nu och hon står i köket och frågar om jag ska vara med och ordna lunch)

Ikväll ska jag spela Mega Man 7, har en förbannat irriterande Slash Man att ha ihjäl. Självklart kommer jag hålla er uppdaterade och skriva om mina härliga framgångar som Mega Man!

Dags för lunch, och jag skriver mer ikväll.

Jag har Level att tacka!

För nästan en vecka sedan tvingade jag med Sandra till Maxi för att köpa ett nytt nummer av Level, för er som inte vet är det en (fruktansvärt välskriven och helt fantastisk) tv-spelstidning som dyker upp i hyllorna en gång i månaden. Nu har dom dock lanserat en helt ny tidning, Level retro. Första numret handlade om Nintendos första maskin och nu har lotten fallit på Super Nintendo!

Super Nintendo är för mig maskinen som nästan tog min tv-spels oskuld. Den maskinen jag slog fotsoldater sönder och samman med ett par enkla knapptryck på kontrollen, där jag följde Musse Pigg genom, för mig tillsynes, oändliga och livsfarliga miljöer med otäcka fiender.

Det var min morbror som introducerade mig för den här världen! Som jag idag är helt fast i och skulle ge mitt liv för!
Tillbaka till vart jag vill komma va?

Jag hade tidningen liggande jämte sängen flera dagar innan jag fick chansen att bläddra igenom den, bläddrar alltid igenom den och tittar på bilderna först för att se vad jag har som väntar mig. Nu först, för kanske en dag eller två sedan började jag läsa igenom artiklarna på allvar. Jag flög till Japan och levde i arkadhallarna, jag kunde nästan känna doften av svett från tonåringar i extas som för första gången skulle få uppleva något nytt, något helt revolutionerande. Något som hette Street Fighter II. Vi vet alla hur fantastiskt det är. Fighting-genrens uppvaknande.

Jag fick uppleva bilder från spel som legat slumrande långt bak i min hjärna som nu väckts på nytt!

Totalt förälskad i Super Nintendo och allt som hör till det börjar jag spela alla klassiska spel. I dag har jag spenderat en tid i Marios värld och fångat ägg från en rosa drake och som på något fruktansvärt sjukt vis spottar dom ur munnen mot mig, men istället får dom kastade tillbaka i ansiktet. Stackars rosett som hon har så fint knuten på huvudet, helt kletig av allt ägg blir den!

Nu sitter Peter jämte mig och svär åt trupper som vill hans stackars helikopter ont, jag pratar om inget annat spel än Desert Strike. Ni minns det säkert. Själv ska jag återgå till att slå luften ur Cloud Mans lungor! Han har lett sitt hånfulla leende åt Mega Man för sista gång!

Dr. Wily, here I come!

Dags att gräva en ny grav. (Omstart)

Gokväll och välkomna tillbaka!

Det ska bli spännande att se om några av mina läsare bestämmer sig för att råka besöka mig, sen upptäcka att jag faktiskt börjat skriva igen. Inte tusan kommer jag göra reklam för mig!

Den här gången ska jag försöka hålla mig till ett fåtal saker att skriva om, som ni säkert kan gissa kommer det vara mina närmsta och mest pålitliga intressen. Allt annar i världen är så ointressant.

Räcker med att titta mig omkring på bordet där min dator står för att förstå vad som kommer dyka upp här.

Snett till höger om mig ligger mitt underbara och pålitliga Nintendo DS, till vänster om mig ser jag en linjal, suddgummi, en blyertspenna och ett ritblock. Det finns en bok jag lånade idag också, Friedrich Nietzshe - Så talade Zarathustra.

Imorgon ska jag fortsätta rita, självklart efter en stadig och näringsrik frukost, kanske efter en kopp kaffe eller två också. När jag blir klar för dagen med ritandet kanske jag kan få en impuls att visa resultaten av mitt klottrander här!

RSS 2.0